Stora abborrar på Sursiks pimpeldag

 

Jonatan Nykung med sin fantastiska abborre på 1,1 kg, tagen på mormyska.



Fin abborre på ca 400 gram.

Sursik skola hade friluftsdag idag torsdag och som tidigare år hade jag en grupp på pimpelfiske i Lappfors. I år var det 15 elever och en lärare som deltog i fisket. Vi har nog alltid fått fisk på dessa tillfällen, men i år lyckades vi pricka in exakt rätt tid och rätt plats för storabborren. Blidvädret hade aktiverat fisken rejält och eleverna började dra abborrar nästan direkt. En del större, men också en del mindre abborrar lurades upp på isen. Före kl. 12 hade de flesta fått fisk, men den största abborren låg på ca 300 g. Efter en längre paus med korvgrillning började det hända saker. Flera fina abborrar kom upp på isen, bl.a en på ca 350 g. Därefter kom självaste rektorn på besök ut på isen och drog nästan direkt en halvkilos fisk och 2-3 st. kring 300 g. Dagen var redan nu lyckad, men det skulle bli ännu bättre. Strax efter kl. 13 hör vi ett glädjetjut från andra sidan sjön och efter en stund kommer en överlycklig fiskare springande emot oss med en jätteabborre. Abborren väger hela 1,1 kg!!!!!! En helt fantastisk fisk från den lilla sjön och vilken prestation av den unga storfiskaren att trötta ut denna baddare med en liten mormyska och 0,14 mm:s. lina. När vi summerar ihop dagen har vi haft ett otroligt fiske, där alla, även nybörjarna fått åtminstone en fisk. Dessutom har vi flera riktigt fina matfiskar kring 200-400 gram och så givetvis jätten på 1,1 kg. En skön känsla för en fiskeguide när allt lyckas enligt planerna. Sanningen är nämligen den att jag redan på morgonen hade en sån känsla i magen att idag blir det bra. Det är väl sånt som kallas erfarenhet.

Ännu en fin abborre på ca 350 gram.

Storabborrarna var på hugget idag, Störst i denna hop ca 500 g.

Lodjur nära bebyggelse i Esse

Ett lodjur har under helgen rört sig i Esse nära farmer och bebyggelse. Spår av lodjuret observerades på fredagen i Skrattlass och natten till söndagen jagades lodjuret upp i ett träd nära en pälsfarm i Värnum. Lodjuret stannade i trädet en god stund och ett tiotal personer fick se ett lodjur för första gången i sitt liv. Efter detta fortsatte lodjuret på morgonnatten att röra sig intill bebyggelse vid Björknäs mellan Värnum och Bäckby. Spåren fortsatte över Karsjärv till Freinstein i Bäckby där lodjuret gick på gräsmattan och var endast ca 5 meter från stugknuten. Spåren fortsatte genom Sommarslandet och Storgjuto till Fällbacka i Ytteresse där lodjuret tagit daglega på en stor sten. Efter detta har lodjuret inte synts till och är troligen kvar i området. Lodjuret är troligen ett ungdjur och det finns en risk att det är utsvulten. Det kan hända att lodjuret observeras flera gånger inne i byarna och eventuellt kan en del tamkatter "försvinna" inom en nära framtiden. Förhoppningsvis förstår lodjuret att dra vidare, annars kan det bli aktuellt för jägarna att försöka skrämma bort lodjuret.

Lodjursspår intill bebyggelse vid Freinstein i Bäckby.

Stor lake från Lappajärvi

Rune Vikström med sin första lake någonsin. Fisken vägde 2,8 kg.

Onsdagkvällens kurs i pimpelfiske efter lake blev ingen stor succe när det gäller antalet fångade fiskar. Gruppen på 15 personer besökte Lappajärvi och kom hem med endast en lake. Men vilken lake sen! Strax efter åtta på kvällen slog laken till och fångades med hjälp av s.k. krafsa utan agn eller bete. Laken vägde hela 2,8 kg och var dessutom en hane med mjölke. Laken hade ännu inte lekt, men mjölken rann så leken närmar sig. Laken fångades av Rune Vikström och det var hans första lake någonsin. Snacka om nybörjartur! Jag har pilkfiskat lake i tio år och fångat över 100 lakar, men mitt rekord lyder ännu på 2,4 kg. Lappajärvi är känd för sina stora lakar, så jag visste ju att chansen fanns att fånga stora lakar.

 

Vi parkerade bilarna vid kyrkan och pilkade utefter stranden från kyrkan söderut mot sundet till Kärnä. Fisken tog i på ca 1,5 meters vatten vid ett vassgrund nära Rajaniemi. Förutom storlaken hade vi några misstänkta napp och ett annat gäng som rörde sig med bil på isen hade fått en lake. Temperaturen låg på minus tio grader och en måttlig nordlig vind gjorde vädret ännu kallare. Som nästan alltid blir det därmed kallt under lakfisket och då en del var dessutom dåligt utrustade med kläder försvann den värsta fiskeivern redan efter en timme. Nåja många nya människor fick ännu en gång prova på denna smått exotiska fiskemetod som stundtals ger storfångster för att sedan lika ofta leda till att man får gå tomhänt hem.

Kurs i vinteröverlevnad

Här bygger kursdeltagarna en snökoja modell "quinche"

Förra helgen ordnade jag en vinteröverlevnadskurs i Jakobstad i Pörkenäs-Fäbodaområdet. Kursen startade på lördag förmiddag och avslutades på söndag eftermiddag. I kursen deltog 10 personer med varierande förhandskunskaper av friluftsliv. Nästan dubbelt fler var anmälda till kursen, men som jag upplevt så många gånger förr är det många som drar sig ur denna typ av kurs i sista stund. På kursen har deltagarna fått en intensiv dos kunskaper och erfarenheter av vinterliv. Vi byggde ett antal olika skydd såsom liggrop, snökoja (Quinche), vindskydd av presenning samt såg hur man sätter upp ett ordinärt friluftstält på vintern ute på isen. Snökojan av den modell som skogsindianerna i norra Kanada använder sig av och som kallas Quinche brukar bli en av kursens höjdpunkter. Snökojan byggs när det inte finns tillräckligt med snö för en snökantsgrop eller när snön inte är tillräckligt packad för att göra en igloo, d.v.s. den är oftast den enda typen av snökoja man kan bygga i österbottnisk skogsterräng. Enligt instruktionerna i de flesta böcker om överlevnad står det att kojan kan byggas när det är kallare än - 10 C eftersom iskristallerna då tar ihop bättre. Nu var det endast ett par minusgrader men det gick hur bra som helst. Vi trampade nämligen till snöhopen med snöskor som gör att snön tar ihop bra och högen blir stabil att gräva ur. Det tar ganska länge att bygga en quinche, men eftersom vi alla hjälptes åt var snöhopen klar på 40 minuter och det gick åt ca 1,5 h att gräva ur kojan. Slutligen var det tre personer som övernattade i kojan och de kunde sova någorlunda väl i den lilla snökojan. Två personer gjorde en enkel typ av nödbivack, kallad liggrop åt sig. Liggropen är egentligen endast en rektangulär grop i snön där man använder sig av skidor, stavar och eventuella kläder eller presenningar för att göra ett litet tak. Liggropen är tänkt för en person. De övriga gjorde vindskydd av s.k. "laavu" modell åt sig. Eftersom vi jobbade enligt allemansrätten gjorde vi vindskydden av presenningar, i ett nödläge skulle vi ha tagit slanor och granris. Själv provade jag på att sova i ett tält en bit ut på den öppna isen för att få lite "Nordpolskänsla". Det gick riktigt bra att tälta ute på isen, men som alltid bildas det en hel del kondens i tälttaket som faller ner som snön när man rör i tältet.

Enpersons nödbivack så kallad liggrop



Här gräver vi fram ätliga vassrötter under snön

Förutom att bygga skydd, gick vi med snöskor, tog isprov med isborr, issåg och isbill, provade på att göra upp eld med olika typer av metoder och samlade in vassrötter. Jag blev överraskade över att det gick relativt lätt att få upp vassrötterna också nu på vintern. Marken var inte alls frusen under snön och vi kunde med lätthet ha fått upp tillräckligt med näring i form av vassrötter för hela gruppen om vi önskat. Vassrötterna innehåller en hel del stärkelse och smakar sött och riktigt okej jämfört med många andra typer av nödföda. Man kan både äta dem direkt eller koka dem i 15 minuter och sedan dricka kokvattnet som då blir sött. Det är annars mycket svårt att hitta ätlig föda under den finska vinter. Tallbarrste känner de flesta till, men annars får man nästan ty sig till islandslav och skägglavar. De måste dock förvällas med björkaska för att få bort lavsyran och de fanns dessutom inte i det område som vi rörde oss i.

 

Nu var detta ingen "svältkurs" utan deltagarna fick ha med egen mat. Av erfarenheter har jag märkt att det kan vara mycket svårt att ta till sig ny teori om man är hungrig, trött och mår dåligt. Alla borde testa på någon gång hur det känns att överleva på riktigt, men under en dylik intensivkurs är detta inte ändamålsenligt. Man märker nog redan andra dagen att deltagarna är rätt trötta och slitna efter att ha sovit för lite eller ingenting alls under natten. Dessutom gör kylan sitt till för att man skall bli lite spak. Flera av deltagarna i denna kurs var dock riktiga friluftsmänniskor med många års erfarenheter av aktivt uteliv i någon form och som det oftast är så får man som lärare också lära sig mycket under en dylik kurs. Jag tror det blev en givande kurs för både deltagare och lärare.

 



Iskunskap, vi övar att kasta med en räddningslina



Vi vaknade till en vacker morgon ute vid havsisen