Kanotramper längs Esse å

Kanotramp ovanför Björkfors kraftverk i Lappfors

De senaste dagarna har vi jobbat med att bygga kanotramper längs Esse å förbi kraftverken. Vi har byggt ramperna vid Finnholm och Björkfors kraftverk. Ramperna byggs av familjeföretaget Kanckos, med undertecknad som arbetsledare och med far och bror som slavar. Finansiering till ramperna har fåtts i samband med ett EU-projekt som handlat om paddling och som skötts av Sju Broars skärgård. Kraftverksbolaget Herrfors har donerat stora delar av materialet och även hjälpt till med att köra ut de tunga telefonstolparna, vilket vi är mycket tacksamma för. Kanotramperna har mycket länge funnits på min önskelista av åtgärder som borde göras längs Esse å. Det är nämligen ett mycket hårt slitage på kanoterna när de skall dras över sprängstensvallarna vid kraftverken. Esse Elektro-kraft har sedan tidigare byggt liknande kanotramper vid sina kraftverk i Värnum och Hattare. Kanotramper kommer ännu under sommarens lopp att byggas vid Kattilakoski kraftverk och de kommer att kontinuerligt att förbättras på basen av de erfarenheter som man får under årets paddlingssäsong. Speciellt kommer ramperna att förankras bättre i marken före nästa isvinter och bättre trappor kommer att byggas. Vi är dock på god väg redan nu.

Kanotramp ovanför Finnholm kraftverk i Esse.

Kanotramp nedanför Finnholm kraftverk i Esse.

Islossning

Isvallar pressas in mot den norra stranden

Islossningen startade idag, måndag, här vid Huvudsjön. Helgens regn gjorde redan isen dålig och den mycket hårda sydliga och sydvästliga började bryta sönder isen idag. Isen pressas nu mot den norra stranden, eller i praktiken rakt mot min villa. Det blir intressant att se hur det går med bryggorna och konstruktionerna vid stranden. Islossningen är alltid ett mäktigt naturskådespel och redan nu har stora isvallar pressats in i de små vikarna på norra stranden.

Isen började spricka sönder under måndagens lopp.

Färdigt pimplat för i år.

 

Hårt arbete längs Utterleden

Kämpigt värre med en tung brunnsring efter skotern i lös snö.

De senaste veckorna har vi jobbat hårt med att göra de sista finslipningarna på Utterleden. Vi har bl.a. kört ut de sista spångarna samt material och ved till vindskydden. Vi höll på att få bråttom att hinna få ut allt innan snön och isen försvinner. Det blev kämpigt, speciellt när vi hade en enormt tung brunnsring på snöskotersläpet. Inte roligt att lyfta en sådan pjäs i djup snö och då vi körde fast med skotern, men det gick vägen. Ved har nu också fixats till de flesta vindskydden. Det som återstår för min del är märkning och röjning på ett litet avsnitt vid Tranusjön och Kalljärv i Överpurmo. Vi har också jobbat flitigt med en översiktskarta och broschyr som nu är inne för ett provtryck. Tanken är att allt skall vara klappat och klart när det blir officiell invigning. Invigning blir det nämligen lördag 15.6 vid Lappfors skidcentrum. Förutom de officiella programpunkterna, med tal och bandklippning, kommer det att ordnas busstransport (gratis) upptill Hjulfors varifrån man kan vandra tillbaka till bilarna i Lappfors (ca 12 km) eller till Kiisk (5km). Alla är förstås välkomna till invigningen. Allt är ännu inte klart med invigningen så jag får lov att återkomma med det senare.

Eldstaden på plats vid Skjormossen. Sixten Häggman kan pusta ut.

På väg med en last ved över Huvudsjöns sista is.

Enen är inte fridlyst

Enriset är inte fridlyst. Här med en massa spindelnät.

En av de mest seglivade och märkligaste sägnerna och felaktiga föreställningarna jag ofta stöter på här i Österbotten när man diskuterar med folk är att enen och enriset skulle vara fridlyst. Detta hör jag överallt där jag rör mig bland folk. Jag får varje år samtal om saken och igår ringde också en stugägare och frågade om han kan hugga bort enriset från sin tomt då han hade den uppfattningen att enriset skulle vara fredat. Men, enriset är och har aldrig varit fridlyst utan man får hugga ner det hur som helst på sin egen mark. Själva enriset har aldrig varit fridlyst i Finland, men däremot var trädformiga enar fridlysta fram till och med 2005 och är så fortfarande på Åland. Pelarformade och enar som växer som träd är mycket sällsynta här i Österbotten så det tycker jag att man fortsättningsvis skall spara som landskapsträd, men fridlysta är de inte. Enris i små mängder i skogen kan man också spara eftersom bl.a. enbär och enris är föda för en del djur däribland tjäder och älg. På många håll är dock enriset inte önskat, detta gäller bland annat i gamla kulturmiljöer där enriset sprider sig snabbt och bidrar till att öppna gamla kulturbygder växer igen. Själv har jag på flera ställen gått hårda strider med det envisa enriset, bland annat längs vandringsleder. Det är ett av de svåraste risen att få bort helt och hållet. De växter som är fridlysta i Finland är mycket sällsynta och förekommer ofta bara på någon enstaka plats. Det gäller ofta orkideér och liknande växter. En komplett lista över fridlysta växter i Finland finns här http://www.ymparisto.fi/default.asp?node=1728&lan=sv.

Brudand i Jakobstad

En mycket märklig fågel dök upp igår i Kråkholmsfjärden i Jakobstad. Där observerades nämligen en nordamerikansk andfågel, brudand. Brudanden räknas inte till de frilevande fåglarna i Finland utan klassificeras som en parkrymling och således får man inte räkna med den på sin poänglista över sedda fåglar i Finland. Den mycket färggranna fågeln var dock mycket sevärd och då den uppträdde mycket oskyggt och lät sig t.o.m. matas med brödbitar kunde man fotografera den på nära håll. Fågeln lockade ut en massa bongare och även en hel del övrigt folk som annars inte tittar på fåglar. Arten var ny för Kråkholmsfjärden.

 

Brudanden (Aix sponsa) är nära släkt med mandarinanden som också är en mycket färggrann andfågel. Brudanden häckar alltså i hela Nordamerika och liksom vår knipa i trädhåligheter. Den äter vattenväxter och delar av dessa, samt nötter och frön på land. Brudanden föds upp i inhägnad ute i Europa och härifrån härstammar de fåglar som påträffas i Finland.

Gäddfiskepremiär på Esse å

Dagens största gädda på 2,3 kg.

Medborgarinstitutets spinnfiskekurs fortsatte igår med gäddfiske längs Esse å. Vi fiskade gädda i närheten av Bockabron vid Kiisk. Förhållandena var idealiska. En smal remsa med tjock is längs stränderna gjorde att det var lätt att gå längs stränderna och man lätt kunde kasta utanför de tjocka vegetationsbältena. Fisket startade strax före kl. 17.00 och då solen tittade fram mellan molnen högg gäddorna mycket bra på våra beten. Den första timmen drog gänget upp 7 gäddor på en mycket kort tid och på ett litet område, i en liten solbelyst vik. Vi lärde oss att fiska med mört enligt den metod som storfiskaren Vilho Hinkka lärt mig i tiderna och som gett honom och hans son Kennet många stora gäddor. Gäddorna högg som sagt friskt, men det var lite svårare att få dem krokade och många slapp loss. Efter den första timmen blev det trögare och de sista timmarna fick vi inte längre någon gädda att hugga. Sammanlagt blev det nio gäddor upptill ca 2 kg. Största gäddan vägde 2,3 kg. Förra helgen hade man också haft ett mycket bra fiske i samma område och då fångades också flera större gäddor över 5 kg enligt ryktena.



Idealiska förhållanden för gäddfiske vid Bockabron



En liten gädda fångad på mört

Pilgrimsfalk på flyna

Pilgrimsfalken skymtar i mitten av den dåliga bilden.

Traktens bongare var alla redan samlade vid Flyna.

Idag, tisdag blev det rusning till Kållby, Flyna då jag fick rapport om att man sett en pilgrimsfalk där. Falken hade upptäckts redan vid åttatiden på morgonen och kl. 9 fick jag samtal om att pilgrimsfalken satt kvar i en högspänningsstolpe och passade på byten. Eftersom jag aldrig sett den ståtliga fågeln förr blev det bråttom till Flyna och denna gång lyckades bongandet. Pilgrimsfalken fanns kvar och satt nu på långt håll på åkern. Det var en mycket stor och ståtlig fågel, antagligen en vuxen hona. När det gäller dagrovfåglar är det nämligen så att honan ofta är märkbart större. Jag behövde heller inte vara ensam vid Flyna utan samtliga av traktens pensionerade fågelskådare fanns redan på plats. Årets femte nya art och art nummer 230 avklarad och detta på "hemmaplan".

Havsörnar på besök

Idag fick jag två stycken havsörnar på besök hit till Huvudsjön. De landade i Bäcksviken ca 300 meter från villan och kunde studeras bra med tubkikare från villan. Besöket var planerat i förväg eftersom jag kastat lite fiskrens och en del s.k. skräpfisk bl.a. små abborre, mört och braxen på isen under påsken. Jag räknade med att chansen för att örnar skulle landa på isen som mycket god. Havsörnen har ju blivit mycket vanlig och ute till havs och i skärgården ser man den varje dag nuförtiden. Här i Lappfors ca 35 km från havet är den dock inte lika vanlig. Väldigt trevligt med besök under kaffepausen. Även två sångsvanar anlände hit i förrgår och går nu varje kväll omkring och ropar på isen.

Två havsörnar vid Huvudsjön fotograferade genom tubkikaren.

Nalle har vaknat!

Nattspår av björn på skare.

Björnen har vaknat här i Pedersöre och idag hittade vi spår efter en rätt stor, ensam björn. Spåren var 14 cm, vilket borde med stor sannolikhet betyda att det är en hane. Vi var antagligen mycket nära (inom 50-100 meter) björnens ide eftersom björnen rör sig mycket lite ännu när det finns så mycket snö. Vi kommer att återvända till platsen först efter mitten av maj så att björnen säkert får vara i fred. Av samma skäl berättar jag heller inte var spåren fanns, men så mycket kan jag säga att det är mycket avsides. Det finns ingen skäl till panik bland skidåkare på skaren.  Jag återkommer med en ny rapport senare ifall vi hittar björnidet i slutet av maj.

Framtassen var 14 cm.