tisdag 28 oktober 2014

Älgjakt

Förra söndagen kunde jag fälla en tjurkalv.
Här i Esse har vi jagat älg i två helger nu med gott resultat. Eftersom vi jagar fredag, lördag och söndag har vi haft sex jaktdagar och jag har kunnat delta i fyra av dem. Vi har mycket bra med älgkalvar i vårt område nu och vi har redan fällt 27 kalvar, men endast 6 fullvuxna älgar (4 kor och 2 tjurar). Vi har 35 licenser och det blir kanske närmare 50 djur som fälls. De små tjurarna lyser med sin frånvaro och det är också lite oroväckande att vi fått 21 tjurkalvar och endast 6 kokalvar. Detta tyder på att vi har en brist på älgtjurar i skogen. Enligt en överenskommelse från jaktvårdsföreningen är älgtjurar med 5-10 horntaggar fredade och vi får skjuta små pinntjurar och stora tjurar med 11 horntaggar eller mera. En del fredade tjurar har vi sett, men de är inte många och inte heller många små tjurar har sprungit i genom vår passkedja. 

I år har det varit mycket dåligt jaktväder och flera dagar har det varit ihållande regn eller snöblandat regn. Dessutom har det varit blåsigt stundtals. Ibland blir det lång väntan på passet innan något händer och så var det för mig under de två första jaktdagarna. Ingen älg i sikte och inte heller något annat intressant att observera i naturen. I lördags blev det däremot synnerligen intressant och älgarna kom mot mig vid flera tillfällen. Först en ko med två kalvar i Bäckby som dock till slut smet i mellan mig och passgrannen. Jag försökte springa längs vägen för att komma till skott, men blev lurad av älgarna som skickligt hittade en lucka i vår passkedja. Samtidigt som vi försökte hålla kon med kalvarna inne, sprang en annan älg i genom passet på min andra sida som jag heller inte kunde nå på. I andra drevet fortsatte spänningen. Två hundar skällde  åt en hel flock med älgar, bl.a. en älgko med två kalvar också här. I flera timmar höll spänningen i sig då jag var mycket nära ståndskallet och såg älgarna på långt håll två gånger. Till slut tog älgarna en annan väg och kalvarna kunde fällas av en hundförare. En mycket fin jaktdag.
Älgjakt är också ett tufft jobb, här släpar vi ut en älgkalv 550 meter till närmsta skogsväg.
På söndagens första pass vid Haravattnet i Lappfors gästades jag av en ensam snösparv, men i övrigt var jag så pass "offside" att jag lika bra kunde gått omkring med oladdad bössa. Andra drevet förlades till mina hemmamarker vid Huvudsjön och jag fick första passet längs Huvudsjövägen, vid Söbacken närmast byn. Den 4 km långa Huvudsjövägen till min stuga kör jag kanske 500 gånger per år och jag vet nog ungefär var älgarna brukar komma över vägen. Jag sa också att passgrannen att här brukar älgarna fara över vägen ifall de får komma ostörda. Jag satte mig på pass och tog fram dagstidningen i väntan på att hundarna skulle släppas in i området och jakten börja. Plötsligt hör jag ett brakande i skogen bakom mig, vänder mig om och kan se en älg på väg mot mig. Hastigt blir det att göra sig skjutklar och jag ser att det är en älgko åtföljd av kalv. Passgrannen rapporterar detsamma, men hinner inte skjuta. Älgarna kommer ut i full trav genom skogen och ut på hygget. Mitt första skott tar lite långt bak, men efter andra skottet faller kalven omkull. Årets första älg för min del och den nionde totalt. Viktigast av allt är att jag fått alla älgar jag skjutit på och inte medverkat till någon skadskjutning, som förstås kan hända vem som helst. I samma drev fäller dessutom jaktkompisen ytterligare en kalv närmare min stuga så jaktdagen blir en fullträff.

Köttet från älgarna delas upp broderligt mellan alla deltagare i jakten, men skytten får ta levern, tungan och hjärtat. Nu var tyvärr levern förstörd på min kalv, men hjärtat och tungan togs tillvara. Tungan kokades igår och hjärtat gjorde jag en gryta av tills idag. Jag hade också plockat en del trattkantareller som lades till i grytan. Jag har ju på alla sätt en fantastisk fru, men hon måste nog få ytterligare pluspoäng i det avseende att hon äter allt "konstigt" jag tillreder. Det är inte så många yngre kvinnor idag som skulle avnjuta en kokt älgtunga med god aptit då hon dessutom bevittnat hela tillredningsprocessen. Utan klagomål fick jag också hålla på och skiva kalvhjärtat på vårt köksbord och det är kanske heller inte så vanligt. Gott, ekologiskt och mycket närproducerat kött som dessutom är hälsosamt. Är det någon som vill testa på älgtunga eller hjärta kan jag nog eventuellt få tag på en del eftersom det inte är alla jägare som vill ha dessa. 



Ingredienser till min älggryta, kalvhjärta och trattkantareller.




lördag 25 oktober 2014

Överlevnadskurs

I kölden samlades man gärna kring den värmande elden.
Hela den gångna veckan har jag hållit en kurs i överlevnad åt blivande vildmarksguider vid Kronoby folkhögskola. Måndagen tillbringades inomhus med teori, men på tisdagen begav vi oss ut i skogen för att överleva. Lägret hölls i de djupa skogarna i Purmo intill en igenväxt liten sjö. Överlevnadslägret blev rätt tufft för de studerande då temperaturen sjönk som lägst ner till -8 grader och det dessutom blåste en kall bitande vind. Man fick heller inte ha med sig sovsäck att krypa in i. Efter bästa förmåga försökte jag lära ut de kunskaper som krävs för att klara sig några nätter ute i skogen, det mest troliga scenariot man kan råka ut för i Finland och Skandinavien. Under en så här kort överlevnadstid är t.ex. maten inte det väsentliga utan viktigaste är att hålla sig varm och torr samt att hitta vatten att dricka. Färdigheter såsom att bygga skydd, göra upp eld, elda med olika typer av ved och rena vatten är något av det som man bör lära sig på en dylik kurs. Det var mycket givande att jobba med så här motiverade studerande som verkligen tog lägret på allvar och testade sina gränser. Trots att gruppen bestod av 19 studerande var det ingen som blev utslagen av att vara utan mat i tre dagar. Det är för övrigt en mycket vanlig reaktion när kroppen ställer om från att förbränna kolhydrater till att förbränna fett och muskler. Själv är jag mycket känslig för denna omställning och börjar ofta må riktigt pyton. Nu var jag lärare under denna kurs och hade mat med så det var inga problem. Det var rätt jobbigt att låta eleverna arbeta själva, man skulle gärna ha varit med och hjälpt till. Tanken är dock att de skall själva få jobba ostört under en dylik kurs. Responsen från kursen blev god och flera av deltagarna skulle gärna ha stannat lite längre i skogen.  
Här tillverkas primitiva vattenreningsfilter. Vattnet i sjön gick annars att dricka utan rening. Då vattnet är kallt är det oftast drickbart i våra sjöar. 

Här har man plockat islandslav som efter en urlakning i asklut är ätbart och näringsrikt. Dock inte speciellt gott.

Första natten sov alla i samma vindskydd. För att spara på granriset hade vi med presenningar. 

För att göra sig synlig och bli upphittad har man gjort en signaleld.

onsdag 15 oktober 2014

Lekfulla björnar i Pedersöre

Vi har nu en stark björnstam i Pedersöre och enligt mina egna uppskattningar ligger antalet björnar i Pedersörenejden kring 10 st. Vi har bokfört 98 observationer i det nationella Tassu-systemet och även om det rör sig om samma björnar som setts flera gånger, kan vi uppskatta stammens storlek då spåren är olika stora. Vi har också i år haft skador på ensilagebalar och i åtminstone 5 fall har jordbrukarna sökt om ersättning. Det är ju den söta lukten som balarna avger som gör att björnarna måste testa om det finns något ätbart i balarna. I vissa fall då man plastat in grönsäd har björnen också ätit ur balarna, men oftast är de endast sönderrivna. Hela gräsbalen förstörs ju om det kommer in syre i gräset. I vissa fall tycks det dock vara så att björnarna mest bara leker med balarna och tycker om att klättra på dem. I höst har en björn i Lappfors klättrat och gått uppe på balarna och i Åvist hade björnen rullat en bal 30 meter från sin ursprunglig plats. Även om denna rundbal var lättare då det var torrt gräs som inplastats så visar det ändå på björnens styrka och lekfullhet. Jag återkommer med en närmare analys om björnstammens utveckling då vi sammanställt årets observationer. 
Björnen har lekt med en rundbal och rullat den 30 meter från sin plats
Skador på ensilagebalar från Purmo våren 2014.
Det är inte speciellt svårt att lista ut vem som rivit balarna.
Björnen tycker om att klättra på rundbalarna, här har den gått uppe på hela balraden.

måndag 13 oktober 2014

Utplantering av gös

Serien om nattliga äventyr i naturen fortsatte förra fredagen då en mycket sent ankommen last med 7 kilo gösyngel anlände till Huvudsjön. Vi fick gösynglen då det redan blivit mörkt och eftersom jag ville plantera ut dem på det ställe där gösen borde trivas under senhösten och vintern, nämligen på sjöns djupaste plats, fanns det inget alternativ än att ro ut med ynglen på sjön i mörkret. Frun hjälpte till och utplanteringen gick snabbt och smidigt. De något yra ynglen borde ha fått en mycket bra start i den nya miljön och då utplanteringen skedde i mörkret torde heller inga gäddor ha beskattat ynglen den första natten åtminstone. Ynglen hade en storlek på strax under 10 cm. 
Över- och Nederlappfors fiskelag står bakom utplanteringen och vi planterade ut gös i Huvudsjön även år 2011. I år har det rapporterats om återfångster från Huvudsjön av enstaka gösar i storleken 30-40 cm. Inom ett år borde de ha uppnått fångststorlek. Vi planterade nu även ut gös i Esse å vid Hjulfors. Här har gös som härstammar från utplantering i Evijärvi redan länge förekommit och fisket efter gös blir bara bättre år för år. I år har man fått väldigt mycket stora gösar vid Hjulforsen.

Gösen är enligt mig en framtidsfisk. Den tycker om svagt övergödda vattendrag och den klarar bra av och växer bra i varma vatten. Den gångna sommaren har varit perfekt för gösen. Gösen är glupsk rovfisk som äter en massa skräpfisk. Samtidigt är den en fin sportfisk som bjuder hobbyfiskare på ett intressant fiske. Slutligen är den ju en mycket bra och god matfisk. Av de alla utplanteringar (många onödiga) som görs i landet är utplanteringarna av de gös de som lönar sig mest. Gösen är starkt på kommande. Nästan 100% av de pengar som kommer in från fiskekortsförsäljningen i Lappfors satsar fiskelaget tillbaka i vattnet genom att plantera ut fisk och förbättra möjligheterna till fiske. Så fortsätt att köpa det lokala fiskekortet! 

Gösynglen lämnade en stund i ytvattnet innan de förstod att simma ner i djupet i sin nya miljö.