fredag 28 mars 2014

Holktalko i dagarna tre

Holksvarvens största borr gjorde hål med en diameter av ca 22 cm.
Under tre dagar denna vecka, från onsdag till fredag kommer jägarna i Pedersörenejden att ha tillverkat över 300 fågelholkar. Jag jobbade själv 12 timmar på onsdagen med att svarva holkar åt fåglarna. Holksvarven har jaktvårdsföreningen hyrt från Malax och med den har vi svarvat så mycket holkar man hinner göra under tre dagar. Esse jaktförening och Lappfors jaktklubb tillverkade närmare 200 holkar på onsdagen. UPM Kymmene hade donerat en stor trave med stora aspar som skulle säljas som flisvirke så redan på måndagen var vi ett gäng dit som sågade klabbar av de grova asparna. På onsdagen hämtade jag holksvarven från Nedervetil och så var det bara att sätta i gång. Allt som allt torde holksvarven att ha krävt närmare 30 arbetstimmar av mig denna vecka och största delen av på talko. Den totala talkoinsatsen för alla jägare rör sig om över 100 timmar. Efter Esse for holksvarven till Forsby och på fredagen stod Lepplax i tur. Dessutom har en del mindre föreningar gjort några holkar per förening. Det har varit intressant att både köra svarven och koordinera arbetet. I Karlebynejden hade man hyrt svarven en längre tid och tillsammans har jägarna i nejden säkert tillverkat närmare 1000 fågelholkar. Märk väl att det inte är några fågelskådare eller naturföreningar som gör detta utan det är jägarna som jobbar. Efteråt har jag fått samtal från fågelskådare och från den lokala naturföreningen som skulle vilja köpa en del holkar. Detta är ganska typiskt har jag märkt, fågelskådare och naturföreningar pratar, opponerar sig och kritiserar, men skall man få gjort något konkret för naturen, viltet och fåglarna skall man ta kontakt med jägarna. Vi jägare jagar hållbart några få månader i året, resten av året går åt till att hjälpa och skapa gynnsamma betingelser för viltet och fåglarna.
En stor stapel aspar som skulle flisas blev istället till fågelholkar tack vare UPM och flitiga jägare.


En del av de över 200 färdigsvarvade fågelholkar som tillverkades i Esse på onsdagen.

Två flitiga jägare som tillsammans satsade nästan 30 talkotimmar på att göra fågelholkar.

tisdag 25 mars 2014

Stortvätt

Att tvätta kläder utan el och rinnande varmt, vatten är en av de mest jobbiga (och tråkiga) saker man får göra när man bor som jag. Nu har dock hopen med smutskläder vuxit sig så stor att det fanns ingenting annat än att bita ihop och börja på. Tvättandet blir ofta ett helt dagsprogram då man får börja med att värma upp tillräckligt med hett vatten i bastun i flera timmar. När vattnet är varmt häller man upp det i en stor så och sedan tillsätter man bara lite handtvättmedel. Sedan är det bara att börja gnugga med händerna eller röra om med en käpp. För en tid sedan hittade jag på det fantastiska internet en praktisk pryl från Amerika som underlättar handtvättandet. En slags mobil tvättmaskin som ser mest ut som en sugapparat man använder för att rensa och öppna avlopp. Den här ”tvättmaskinen” fungerar faktiskt riktigt bra och det går betydligt lättare att tvätta med den. Det blev inte speciellt billigt att få den hitskickad till Esse från USA, men själva apparaten var inte dyr. Efter några minuters pumpande med den magiska prylen från USA är det dags att skölja kläderna i rent vatten och sedan hänga dem på tork. Två eller tre omgångar kläder kan man tvätta i samma vatten sedan måste man nog byta ut det. Torkandet av kläder är ett projekt i sig, speciellt nu under vintern med minusgrader och den här processen måste jag nog utveckla vidare. Jag tänker skaffa mig en handvevad mangel som skulle pressa det mesta av vattnet ur kläderna. Nu får jag inte kramat ur kläderna tillräckligt med vatten och det tar flera dagar att torka kläderna inomhus. En ställning borde också införskaffas. De senaste dagarna har det dock gått bra att torka kläderna utomhus. Det går nog bra att leva utan en tvättmaskin, men tillsammans med en frys är det de elektriska prylarna som jag saknar allra mest här i skogen.
Med "tvättmaskinen" är det bara att pumpa kläderna rena i vattnet.
En påse handtvättmedel per 5 liter vatten tillsattes.

Mobile hand Washer direkt från USA
 
Vattnet före tvätt.
Så här smutsigt blev vattnet efter två tvättomgångar


fredag 21 mars 2014

Grävling bytte bostad

Grävlingsspår i snö (liknar lite små björnspår).
Idag, fredag fick jag se något rätt ovanligt här vid Huvudsjön, nämligen grävlingsspår i snö. Det finns gott om grävlingar här, men det är sällan de är uppe och springer så länge det är snö på marken. Troligen är det den märkliga vintern som fått grävlingen att röra på sig i ett tidigt skede. Eftersom detta är ett tillfälle som sällan erbjuds, beslöt jag mig för att lägga nästan hela dan på att spåra grävlingen. Man får lära sig otroligt mycket om ett djur genom att spåra det och det här tillfället blev inget undantag. Jag trodde att grävlingen rört på sig en kort sträcka och kommit från ett närliggande gryt, men icke. Väl hemkommen visade det sig att jag spårat grävlingen i 6 kilometer (enligt GPS) och då den hade helt bytt boningsort. Från ett stort, känt grävlingsgryt till ett annat stort gryt nästan 5 km bort i en gammal tjärdal. Däremellan hade den besökt ytterligare 4 andra gryt, varav 3 st. var helt nya för mig. Något matnyttigt, förutom vid min åtel, hade den inte hittat på vägen även om den på några ställen försökt krafsa upp marken. Grävlingen var otroligt skicklig på att orientera sig i markerna och tog hela tiden kortaste vägen mellan gryten, den följde väldigt mycket vattendrag både Huvudsjöbäcken och mindre dragdiken. Ibland gick den också på isen på ett dike. På basen av observationerna var det nog frågan om hane som är på friarstråt och söker efter honor. Parningstiden för grävlingen inleds redan i mars. Möjligen är det min grävling och gamla vän, Gunnar som brukar äta upp min fisk från åteln och som jag fått släppa ut tre gånger ur en av mina mårdhundsfällor. Han känns igen på att han har ett gammalt sår på huvudet och så förstås på att han har lagt rejält på hullet efter att ha vräkt i sig en massa skräpfisk från åteln.
Här slutade grävlingsspåren, i Lappfors största grävlingsgryt i en gammal tjärdal
Trafikkaos i Lappfors. Grävlings- och utterspår korsar varandra på ett dike.


.

måndag 17 mars 2014

Service på Utterleden

Jag har börjat med lite vårservice på Utterleden och till detta hör att serva vindskydden med ved. En uppgift som jag förstås tänkt göra med snöskoter på vintern. Den här vintern har snöskotern haft bra dagar i garaget och inte varit i användning. För att göra så lite skada som möjligt i naturen använder jag därför istället fyrhjulingen. I morse när det var ca 10 minusgrader hade marken frusit så mycket att jag passade på att köra ut lite ved till ett av de vindskydd som ligger längst bort från vägarna, nämligen Gäddsjön. Ut på Gäddsjömossen leder en gammal vinterväg och då mossen är frusen går det att bra köra där. Fyrhjulingen lämnar så lite spår efter sig i naturen att det var t.o.m. svårt att hitta tillbaka i samma spår. Jag körde även över isen på Gäddsjön till vindskyddet. Isen är nog ännu stark, men på vissa ställen håller den inte nära land. Dessutom finns det rejält med stora sprickor och gamla borrhål som blivit mycket stora i isen. I och med att det nu dessutom kommit några enstaka centimeter snö är det mycket svårt att se isens svaga punkter. Man skall därför nog veta vad man håller på med om man nu beger sig ut på isen. Jag skulle också önska att man använder veden sparsamt, för det är en ganska invecklad och dyr process (för Pedersöre kommun) att leverera veden till vissa av de mer avlägsna vindskydden. I övrigt har det redan varit en hel del vandrare igång längs Utterleden.

onsdag 12 mars 2014

Ett säkert vårtecken

Ingen kan väl ha undgått att svanarna återkommit i stora mängder. Sångsvanen är ju en av de tidigaste flyttfåglarna som återvänder och en del övervintrar ju också här så länge det finns öppet vatten. I år har de stora mängderna av svanarna rastat i Kållby, Kråknäs samt i Kronoby, Bråtöby. I båda flockarna har det tidvis funnits uppemot 300 fåglar. Tydligen har svanarna i år valt att rasta vid Kråknäset och inte på Flyna som de vanligen brukar. I flockarna har också funnits ett par mindre sångsvan, en helt annan mera sällsynt art. Sångsvanens återkomst är ju ett roligt och fint vårtecken. För mig personligen betyder svanarnas återkomst dock också en mindre trevlig sak. Nämligen det tacksamma arbetet med att ta hand om alla döda svanar eller avliva svårt skadade svanar som flyger i elledningarna. Årligen torde ett tiotal svanar skada sig eller dö när de flyger i elledningar och varje år händer det också i Pedersörenejden. Igår hände det igen vid Kråknäset. En svan flög i elledningen skadade sig svårt och kunde ej längre flyga. Jag fick ett telefonsamtal och kunde ta mig till platsen efter en timme. Den svårt skadade svanen gick omkring med en flock svanar och man såg på långt håll med kikare att vingen var av och att svanen blödde ymnigt. Efter en spurt på 150 meter i ställvis sugande gyttja lyckades jag få fast svanen med håven. Jag är ingen djurläkare, men jag kunde lätt se att vingen var av på två ställen samtidigt som vingbenet syntes genom fjädrarna. Svanen hade också blött rejält och var helt rödfärgad. Alltså var det enda alternativet att avliva svanen med ett nackskott. Tyvärr! Då vi lämnade platsen återvände en ensam svan till åkern. Det var troligen den avlivade svanens partner som sökte sin kamrat. Svanen lever i något så när livslånga parbindningar, så den här svanen kommer knappast att häcka mera i år, men till nästa år kan det hända att den söker upp en ny partner. 


Jag vill påpeka att jag förstås först meddela polisen om saken som alla gånger tidigare och fick klartecken att avliva svanen. Onödigt att belasta polisväsendet med dessa uppdrag då man kan själv göra det hyggligt bra. Sångsvanen är ju en fridlyst fågel, men enligt djurskyddslagen har man rätt att göra processen kort med en skadad fågel i hjälplöst tillstånd.

Ser du en skadad svan så meddela polisen och därefter någon lokal jägare eller undertecknad som kan ta hand om saken. Hittar eller ser du en redan död svan behöver man eller egentligen får man inte göra något med den. Ligger den på ett besvärligt ställe t.ex. mitt ute på en åker som skall plöjas kan man dock gå och slänga den i skogen, varefter naturen sköter sitt. Utan speciellt tillstånd är det inte lagligt att ta hand om döda svanar för att t.ex. konservera och montera dem (stoppa upp). Ovanstående gäller förstås alla större fåglar såsom tranor och rovfåglar. Är det dock frågan om en mera sällsynt fågel som är skadad kan det finnas intresse av att ta hand om fågeln och försöka få den frisk, men det är förstås omöjligt och inte heller biologiskt eller ekonomiskt motiverat att bekosta veterinärkostnader för för alla sångsvanar som skadar sig årligen. 

lördag 1 mars 2014

Björnarna vaknade

På onsdagen, strax efter att man gjort en intervju med mig i ÖT,  fick jag höra att björnen vaknat. Man hade sett spår på snön i Esse, Skrattlass. Igår kom rapport nummer två. Nya björnspår på snö, denna gång norr om Åsbackavägen i närheten av Pålsmossen. Det varma vädret väckte björnarna precis som jag trodde. Båda dessa två björnar har vi vetat om och både hade mycket svårt att få tag i sömn under den varma vintern. Båda björnarna var uppe ännu i december och den ena ännu efter jul då den blev störd av en älghund som skällde åt den vid idet. Således har åtminstone denna björn endast fått sova ca två månader, mot det normala på ca 4-5 månader. Det är lite oroväckande eftersom björnarna då förbrukar mycket mera energi och kan nu vara ganska så hungriga. Det finns ingen mat alls i skogen för en björn i februari-mars om den inte hittar något gammalt kadaver. Det finns en viss risk att björnarna kan söka sig till bebyggelse för att hitta mat under denna vår. Å andra sidan torde båda dessa björnar vara fullvuxna hanbjörnar som är mer erfarna och sällan vill ställa till med bråk.

Dessa björnspår hittades ifjol på snön
Blir vädret kallare igen kan björnen göra ett reservbo åt sig under några täta granar. Ett dylikt reservbo som ser ut som ett stort fågelbo fanns vid det idet som vi hittade i Esse 2008. Denna björn hade då fått vatten in i idet och lämnade också idet tidigt eller någon gång mellan 8 och 15.3 2008. Detta med reservbo är inget okänt fenomen och läser man gamla jaktböcker kan det stå att björnen låg på korg. Det var då denna typ av reservbo man menade. Vi får önska att björnarna hittar sömnen på nytt och återkommer då myrorna börjar vakna och det finns myror, myrägg, spirande örter, gröna löv och älgkalvar att äta. Någon gång i slutet av april skulle vara bra för björnen.
Björnens korg som den kan ligga i om den vaknar ur det egentliga idet. Bilden från Esse 2008.