Mårdhundar på språng

Ett djur som definitivt vaknat ur sin vintersömn är mårdhunden. Denna vecka har jag sett spår av mårdhund lite varstans i terrängen, bl.a. 200 meter från stugan här vid Huvudsjön i förrgår. Vi försökte även spåra upp denna mårdhund, men den hade vandrat så långa sträckor, säkert långt över 5 km på en natt så vi hann aldrig fast den. Mårdhundarna rör sig ofta parvis och igår såg jag dylika spår av två mårdhundar nära Sexsjö i Purmo. Mårdhundsspåret ser ut som ett litet hundspår, är mycket runt och nätt. Dessutom är ofta spåren olika stora. Största förväxlingsrisken är räv, men rävens spår är större, mera avlångt och spårlöpan nästan spikrak. Mårdhunden som har korta ben och knubbig kropp går bredare så att spåren inte bildar en rak spårlöpa. Den extremt fina skaren gör att alla djur, inklusive mårdhunden passar på att förflytta sig långa sträckor just nu. Mårdhunden är ju en riktigt överlevare och sprider sig lätt över stora områden. Mårdhunden är också ett av våra allra vanligaste däggdjur, men få människor får se mårdhundarna som är riktiga nattdjur.

Små nätta spår av mårdhund.

Skogsrenarna invaderade Esse

Under januari och februari rörde sig en flock på fem skogsrenar i Esse-Lappfors skogarna. De fem renarna observerades också i samband med flygräkningen av älg i mitten av februari. Den senaste veckan dök dock plötsligt inte mindre än ca 40 skogsrenar upp i Esse-skogarna! Renarna är fördelade i flera små flockar som alla håller dock till i närheten av Finnholm på östra sidan om Esse å. Renarna har tydligen varit i området redan en längre tid eftersom det fanns mycket gott om spår i terrängen. Skogsrenarna har varit ute och ätit på åkrarna intill ån förutom att de ätit en massa renlav- och fönsterlav på de närliggande bergsknallarna. Skogsrenarna torde dock söka sig tillbaka längre inåt landet nu på våren, men det skall bli intressant att se om någon av renarna stannar kvar på våra marker under sommaren. 

Spår av flera skogsrenar på snön

Skogsrenens spår liknar ett stort älgspår, men är rundare i formen.

Dramatik längs Huvudsjövägen!

Skogsharen togs av duvhöken på vägkanten. 

I morse när jag kom körande längs Huvudsjövägen fick jag syn på en stor duvhök som flög upp från vägen. Jag stannade bilen, när jag såg att duvhöken satte sig bredvid vägen och var ovillig att flyga vidare. Samtidigt såg jag pinfärska harspår på vägen och då började jag ana oråd. Mycket riktigt så hade duvhöken slagit skogsharen och höll nu på att äta upp den. Spåren i snön vittnade om ett mycket dramatiskt förlopp. Två skogsharar hade löpt bredvid varandra längs vägen eftersom det är harens brunsttid just nu. Samtidigt lurpassade duvhöken vid vägkanten. Då duvhöken gick till anfall försökte haren undkomma med enormt långa skutt och i ett sista desperat försök hade den försökt hoppa in under stockhopen vid vägkanten. Duvhöken hade dock hunnit upp haren på plogkarmen och fick fast den. Haren var ännu varm så det måste ha skett relativt nyligen. När jag efter fotografering fortsatte färden såg jag att duvhöken kom tillbaka för att äta av haren. Då jag senare på eftermiddagen körde vägen på nytt såg jag att halva haren var uppäten. Duvhöken var den gamla stora honan som varit med mig hela vintern här vid Huvudsjön och åtminstone tagit två ekorrar också. Naturen är både dramatisk och grym sett med mänskliga ögon.